torsdag 30 september 2010

Mannekäng..

Nu sitter jag med rullar i håret o väntar på att klockan ska bli sju o mitt hår ska stylas för att sedan få klä på mig klänningarna o visa upp dom. Börjar känna av lite nerver nu, det var så längesen jag gjorde nåt sånt här.. Men kul ska det bli=) SÅ här ser sminkningen på ögonen ut iaf, done by me=)
Så här gullig är jag nu i rullar o hårnät, har ju haft bättre stunder haha..men men, det blir ju bra senare så..
Nu ska jag dra iväg, mer bilder kommer senare..

tisdag 28 september 2010

There's a lady that sings among the stars..

Det är något alldeles speciellt med musik från äldre dagar, den hade liksom en annan själ på något sätt. Jag har väl alltid gillat musik från förr, men de senaste dagarna har jag lyssnat mer än vanligt på lite olika goa artister från tidigt 1900tal, däribland denna fina dam Ella Fitzgerald. Fantastisk röst o så härligt medryckande musik! Det är inte bara inför helgen man behöver lite pepp, såhär i början i veckan behövs det väl mer än nånsin egentligen. Inte alla som kanske ser denna låt som pepp, men för mig är den det iaf "Holiday in Harlem" .
Nu jobbet...

måndag 27 september 2010

Grattis storebror!!

Ikväll ska vi ut o käka med familjerna för att fira att min älskade storebror har klarat helikopterkortet!!=) Han flög upp idag o klarade sig galant så nu är han en riktig pilot! Lillasyster kan inte vara så mycket stoltare om jag säger så=)

Vad e väl en bal på slottet..

Så var det måndag igen då.. Tiden går så himla fort tycker jag, då jag var i tonåren tyckte jag att tiden stod still o man bara ville att den skulle skynda på så man blev klar med skolan, fylla arton o gå på krogen osv... Men nu vill man liksom stanna upp lite o njuta av den tid man har på något sätt, det känns lite som att den rinner mig genom fingrarna. Så mycket man vill göra o så ont om tid på något vis.
Men men, det jag egentligen tänkte skriva om, var ju att idag har jag varit o provat ut klänningar inför modevisningen o mässan som är nu på torsdagkväll på Folkets Hus här i Hudik. En balklänning o en brudklänning o de satt som en smäck bägge två=) Kan mycket väl hända att detta är enda gången jag får bära en bröllopsklänning..men vem vet=P
Iaf lägger in några bilder..inte världens bästa..men bättre bilder kommer efter torsdag då jag är stylad osv.Den svarta klänningen blev jag lite småkär i måste jag säga, fick en riktigt fin midja i den=) o rätt sjysst form på bysten oxo om jag får säga det själv.=)Så här ser brudklänningen ut som jag ska gå i, var lite tveksam till den då jag såg den på galgen..men då den kom på tyckte jag den var jättefin(ska ju sj'lvklart inte ha min svarta bh på mig då) O så himla skönt att båda passade utan problem=P Så nu gäller det o hitta ett par passande skor till detta oxo.

söndag 26 september 2010

Livet från den ljusa sidan..

Idag känns allting bara helt underbart, trots att jag är jättetrött. Vaknade i morse av en hand som strök mig över kinden o hörde en viskning "du är väldigt fin..till o med då du sover" sen fick ja en kyss.. Kan man få en bättre början på dan?=) Sen har solen skinit, jag har varit ute o gått o njutit av det fantastiska vädret. Något annat jag njuter av, är alla vackra färger som pryder träden nu..det bara spritter i kroppen av glädje just nu=D

fredag 24 september 2010

Hepp pepp kom igen kom igång..

Vi börjar om tycker jag, kände mig låg i morse därav den något trista låten. Men det är ju fredag för bövelen, inte kan man ju deppa då eller??=P
Ikväll ska jag min goding följa med på middag hos mamsen o några till ur familjen. Jag brukar vara väldigt nervös över sånt här, men något med han får mig att bli lugn.=)
Men iaf vi börjar på nytt med lite fredagspepp, nu är det helg...kom igång med lite Äppelknyckarjazz vet ja..=) den får iaf igång mig, så nu hoppar jag runt i lägenheten, städar lite, packar lite(ska inte sova hemma i natt o i morrn ska vi till Sundsvall över dan), sminkar mig o fixar håret o klär på mig...jag är ju kvinna eller hur?=P Inga problem o göra flera saker samtidigt..haha..
Men iaf kom igen pepp kom igång..nu är det helg!!=D

Idag..

Den här låten får stå för hur jag mår nu..morrn på er..

torsdag 23 september 2010

Just nu..

Sitter jag o äter en av mina favoriträtter, chicken tikka masala..eller en variant iaf. Skippar riset o koriandern, men har papadums o dippar i raitan o tikka mixen.. Så jäkla gott o så jäkla lätt o göra, nu ska ja kika vidare på Halv åtta hos mig..snart blir det Idol=)

Kära dagbok..


Det finns händelser i livet som man minns som om det var igår, även fast man kanske var bara fem år då det hände. Sedan finns det dagar som bara glider förbi nästan obemärkt o man kommer inte ihåg vad man gjorde förra tisdagen ens. Vår hjärna arkiverar våra minnen i olika fack, vissa lätt tillgängliga o viktiga, andra mer eller mindre bortglömda som hamnat på sidan o sedan händelser som man förvarat längst in i arkivskåpet för de gör bara för ont för att ha någon annanstans..man vill inte minnas.
Mitt inlägg häromdagen om "Ett minne gömt" var ett sådant minne. Det var nästan så att jag inte visste om att det hade hänt, förrän jag läste min dagbok från den tiden o plötsligt var jag fjorton år igen o kände mig mindre än minst med tårar rinnande nedför kinderna.
Många minnen som gjort ont o fortfarande värker i hjärtat finns gömda i minnets arkiv o det är något jag börjat ta itu med det senaste året. Trots att de gör ont så vill jag försöka minnas, jag vill prata om dom, jag vill bearbeta dom o jag vill förstå på vilket sätt dessa händelser skapat o påverkat den jag är idag(på både gott o ont).
Jag har en del dagböcker kvar sedan tonåren, böcker fyllda med en del nonsens om vilken kille som var snygg, eller vad tråkigt det var i skolan den dagen osv.
Det finns stunder då jag skäms då jag läser vad jag skrivit o stunder då jag ler, eller stunder då jag gråter över att komma ihåg att jag mådde inget bra då heller. Det finns även stunder då jag vill skrika o slå omkring mig av frustration o sorg över att jag inte berättade hur jag mådde för någon o stunder då jag vill klösa o riva de som skadade mitt inre o fick mig att tvivla på mig själv o att jag faktiskt var värd något jag med.
Det är böcker fyllda med minnen, vissa glada, vissa sorgsna, vissa onda, vissa mindre viktiga o vissa otroligt viktiga.
Dom är mina minnen, dom är mitt liv..

onsdag 22 september 2010

En fin bit..

Hittade en ny grupp idag som jag gillar..Jaymay..så härligt fina låtar!=) Så lyssna o njut o mys..=P Nu ska jag åka o mysa med en speciell person=) Puss på er..

måndag 20 september 2010

Valkvalet..


Jag kan ju inte låta dessa dagar gå förbi obemärkt här på bloggen, utan känner att jag måste ta upp lite eftervalsnack. Valet 2010, som skakade om Sverige o skapade historia av många anledningar. Största anledningen, självklart, var ju att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.

Sverige, lilla landet lagom, har alltså stuckit ut hakan rejält o röstat in ett nationalsocialistiskt parti i riksdagen. Ett parti som alla andra partiledare sagt att de vägrar att samarbeta med, ett parti som har varit öppna med sin något extrema integrationspolitik o som jämförts med nazisterna. De är ett parti som väcker starka känslor hos alla, men som nästan mobbats ut under valkampanjen av media o av andra partier pga deras åsikter o ståndpunkter.
Gjorde partierna o media rätt som uteslöt dom, eller skapade de i själva verket en öppning för SD att komma in i riksdagen, genom att skaffa dom sympatiröster från folket?
Kanske skulle de ha fått chansen att synas o höras lika mycket som alla andra, så att folket hade haft större koll på vad partiet verkligen står för. Kanske skulle resultatet ha blivit annorlunda då? Ja, vem vet..
Det jag vet, är att många svenskar är i uppror mot denna händelse o på flera håll i landet samlas det idag människor för att protestera emot detta valresultat.
Men SD tog sig faktiskt in på samma sätt som något annat parti, genom att vinna röster hos folket o då har väl dom lika stor rätt som någon annan att vara där o göra sin röst hörd, eller??

Missförstå mig inte, jag håller inte SD bakom ryggen o jag röstade inte på dom (jag röstade heller inte på det vinnande partiet eller blocket för den delen). Jag kan å andra sidan hålla med om att Sveriges integrationspolitik bör ses över. Vi kan inte ta in fler invandrare o lova dessa stackars människor hjälp o en bättre framtid, då vi inte har resurser eller möjlighet att ta hand om "våra egna". Förstår ni vad jag menar?
Sverige har otroligt många människor som lever utan mat, pengar, vård eller tak över huvudet, de finns överallt i varje stad i hela Sverige...men inte någonstans finns det tillräckligt med hjälp åt dessa människor. Hur är det då tänkt att vi varje år ska ta emot invandrare, som kommer hit till Sverige med hopp om en ljusare framtid, med hopp om jobb osv då det inte finns tillräckligt för alla som redan bor här?
Jag är inte rasist o jag har heller inget emot människor av andra kulturer eller bakgrunder, utan jag håller med om att mångfald är bra för samhället o att vi kan lära av varandra i mångt o mycket. Men vi måste inse att Sverige är ingen stormakt, vi kan inte rädda alla hur mycket vi än vill o försöker..ibland stjälper vi mer än vad vi hjälper o man måste kunna erkänna att man inte klarar mer.
Det jag håller med om, är att en förändring behövs. Men jag förstår allas rädslor inför detta parti. Vi ser dagligen bevis i världen på faran med extremister i makten o det är ju det man bävar för, extremisterna. Dom som anser sig vara bättre än ett annat folkslag ,en annan typ av människor. Såna som tycker att alla inte bör ha samma rättigheter, att alla inte är värda att leva.

Jag är ingen Sverigedemokrat o heller ingen Moderat, min röst den föll på Socialdemokraterna. Inte för att jag håller med dom i allt, men jag kände mest sympati för deras valfrågor o jag ville att alliansen skulle tappa sin position. Min önskan gick inte riktigt i uppfyllelse, men Moderaterna är nu iaf inte i majoritet vilket ändå känns rätt okej. Fast med Sverigedemokraterna som vågmästare så känns läget bitterljuvt.
Hur kommer det att bli, vad kommer att hända? Är detta en mörk dag i Sveriges historia, eller kan det komma något bra ur detta kaos?
Bara tiden kan utvisa svaret på dessa frågor..

Lördagen..

Lördagskvällen spenderades hemma i min lägenhet först med dessa tre fina tjejer, Marre, Kim o Lena..Vi drack vin o åt lite ost o kex o pratade om nya kärlekar, svårigheten med distansförhållanden o oundvikligen så diskuterade vi lite politik..
Finaste Marre som jag inte träffat på flera månader var ju uppe som sagt på besök o det är så skönt med kompisar som finns där o allt är som förr även fast man inte hörs varje dag..=)
Jag var glad över det fina sällskapet med dessa fantastiska tjejer, men mitt leende beror oxo på att jag har någon ny i mitt liv som jag börjar tycka om mer o mer..har fått höra att det inte är okej då det inte är så längesen det tog slut med Anders, men för mig finns det ingen tidsgräns på hur länge det måste gå innan man blir tillsammans med någon ny. Jag hade bestämt att jag skulle vara singel nu o att jag inte var redo för ett nytt förhållande, men så plötsligt träffade jag någon som det kändes att jag inte kunde blunda för, utan jag måste ta in det som händer o njuta av det som kommer..

fredag 17 september 2010

Idol o godis o underbart sällskap..

Har Marre på besök i helgen, vilket är riktigt roligt eftersom vi inte träffats på flera månader =) Så ikväll är godis o mys framför idol o tjatter fram till sena natten förmodligen..puss

tisdag 14 september 2010

Den onda cirkeln..

I morse hade jag min första tid hos en psykolog här i stan. Det gick helt ok, inga tårar..dom kom efteråt dock. Jag ska ge henne några gånger o känna efter om det är rätt o att det fungerar, kände iaf att jag kan prata med henne o att jag verkligen vill prata! Det mina vänner händer inte ofta.
Vi pratade dels om min diagnos, borderline, bla hur det är att vara en sådan känslomänniska som agerar hejvilt på känsloinfall o att man kan ofta lugna ner sig med åldern o det faktu att medicinen gör att mitt liv fungerar.
Sen är det det här med ångesten, den kommer som sagt fortfarande med jämna mellanrum, ibland väntat o ibland helt oväntat. Som nu är den oväntad, men ändå väntad. Jag har precis börjat lära känna en väldigt fin person som gör mig varm o glad, men så känner jag ändå ångesten rulla in över mig... Den drar ner mig o gör mig trött, jag hetsäter igen mer än jag gjort på länge o detta skapar ju ännu mer ångest för jag är rädd för att gå upp de kilon jag tappat sedan jag flyttat hem. Men trots rädslan, kan jag inte sluta..
Jag äter allt jag kommer över o orkar..jag äter tills jag mår illa o ber ibland om att kunna få kräkas(vilket är en omöjlighet o ett än mer sjukare beteende som jag inte vill lägga mig an).
Den är så sjuk denna onda cirkel jag hamnar i..inte logisk nånstans o utan slut verkar det som..
Vad ska jag göra, hur tar mig härifrån, hur slutar jag? Frågorna är många, men svaren är få o vet ni en sak, det ger mig ångest det med...=(

måndag 13 september 2010

Ett minne gömt, men inte glömt..

Det var vårterminen i sjuan, jag hade fyllt fjorton i februari som varit o jag var blyg som få. Jag umgicks en del med äldre vänner som gick på gymnasiet o denna korta historia började en kväll , då jag följde med på fest hemma hos en kille som skulle ta studenten någon månad senare.
Jag drog på mig min äldre kusins tajta ljusblåa Crockerjeans som hade riktigt låg midja o hade ett ljusrosa Filippa K linne till. Vi hade lite alkohol med oss på vägen, cider om jag inte minns fel o vi drack o fnittrade hela vägen dit. Mitt hjärta bankade hårt av förväntan, de här grabbarna vi skulle festa med var fem år äldre än mig! Jag var tvungen o ta en stor klunk cider för att lugna ner mig.
Festen blev lyckad för båda oss två, vi fick ett varsitt ragg..jag med killen som hade festen. Jag drack något för mycket o var nog lite mer vågad än vad jag borde ha varit den kvällen, men jag tänkte att jag måste ju köra hårt, hur ska jag annars få honom intresserad på riktigt av en liten fjortonåring?
Vi hade inte sex, jag var nämligen oskuld o jag sov hos min kusin istället. Men den äldre killen hade väckt mitt stackars oerfarna hjärta o jag trodde att jag var kär.
Vi träffades i någon månad eller två o jag kunde inte tro det var sant, var han verkligen intresserad av mig!? Han var den första kille som såg mig naken o jag tänkte att kanske skulle det ske med honom...
Helt plötsligt talar han om att han ska flytta söderut efter studenten o mitt hjärta föll till marken o med det föll tårarna. Vi sov med varandra den kvällen o han frågade mig om jag ville "älska" med honom. Jag blev stel i kroppen o kände att det var fel. Jag sa att jag inte ville i o med att han skulle flytta, jag var ju trots allt oskuld o jag ville att det skulle betyda något mer.
Han talade vitt o brett om att det inte alls bara var för att han skulle flytta, men att han inte tänkte tvinga mig. Jag slappnade av en sekund, tills jag hörde honom säga: "Men tänk efter, hur ofta tror du att du kommer o ligga såhär med mig då?"
Min strupe snördes ihop o paniken reste sig, jag förstod nu att det enda han ville var att ta min oskuld. Tårarna började rinna, då sa han förlåt o höll om mig tills jag somnade.
Dagen efter kändes allt bättre tills han började han kyssa mig o klev upp för att låsa dörren. Rysningar gick längs ryggraden o det enda jag ville var att springa därifrån, för jag visste vad han ville.
Han tog på mig o fick mig att ta på honom, det var första gången jag kände på en naken kille. Aldrig har jag mått så illa över att ta vid någons kropp..hela min kropp skrek att det var fel, men jag klarade inte av att säga nej. Jag sa försiktigt att "jag är inte redo". Men han svarade"kom igen, du måste ju prova någon gång..någon gång måste bli den första eller hur?" Samtidigt som han sa detta, försökte han komma mellan mina ben, som jag knep ihop av alla mina krafter. Han tittade mig i ögonen o sa åt mig att slappna av. Jag pep fram att jag inte visste om jag ville, men han sa åt mig "jo, kom igen nu.." Han tog tag om mitt ben o gav mig en blick som fick mig att släppa efter lite. Hela min kropp skakade, vilket jag hoppats på i mina fantasier, men denna gång av rädsla o panik o inte av åtrå. Jag tänkte att jag måste vara världens ynkligaste som inte säger ifrån, jag vill ju inte det här, inte nu o inte med honom!
Jag kände gråten i halsen, men svalde o tittade upp i det vita taket o fokuserade på en spricka som gick tvärsöver rummet, allt för att inte börja gråta.
Han började försöka pressa sig in i mig, men jag var så spänd att det gick inte. Han fortsatte trycka hårdare o jag försökte få honom att sluta. Jag drog mig undan o försökte knuffa bort honom, men han var starkare än mig o fortsatte att pressa. Det gjorde så fruktansvärt ont o jag tänkte att "det här händer inte, inte mig"..nu kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre utan de strömmade ner för kinderna. Han såg hur jag grät, men han fortsatte ändå.
Jag snyftade o vred mig undan o till slut gav han upp. Jag la mig i foster ställning, med benen tätt ihop o tårarna forsade, mitt underliv dunkade o snyftningarna skakade mitt bröst. "Det var inte såhär det skulle ske, tänkte jag..hur kunde han fortsätta då han såg att jag grät?"
Han satte sig bredvid mig o strök mig över håret, "det gör inget" sa han "det är lugnt, men hade du låtit mig fortsätta lite till så hade det nog gått".
Jag trodde inte mina öron o jag blev alldeles kall i kroppen. Tänk att jag trodde att det här var kärlek?
Han sa åt mig att "träna" tills nästa gång vi träffades, så skulle det nog gå då.
Jag höll masken, sa inget om vad jag tyckte eller kände till honom eller någon annan. för den delen. Jag skämdes, trots att det var han som gjort fel, så skämdes jag!
Jag åkte hem den dagen o hatade mig själv för att jag var så feg o inte sa ifrån o jag hatade mig själv för att jag inte kunde ha sex..!
"Nu skulle jag ju bli känd som hon som var för trång"..."tänk om jag bara hade slappnat av då o låtit han fått göra det".
Jag hatade honom då jag låg där i sängen med dunkande underliv o tårfyllda ögon, men innan kvällen var över så hatade jag mig själv ännu mer! Jag var ju så misslyckad, inte ens oskulden klarade jag av att bli av med.
Det var då, för tretton år sedan..då jag var fjorton år o fortfarande oskuld.

söndag 12 september 2010

Retro..

Äntligen har jag fått ihop några filmisar så jag kan sätta dom i en ram.. Hittade två på ett antikvariat här i stan o hittade några till nu på marknan.. Passar perfekt i min stringhylla där lite olika retrogrejer samsas med lite kokböcker .

lördag 11 september 2010

Äppelpaj för andra gången..

Tidigare i veckan gjorde jag en helt suveränt god äppelpaj o tog med till jobbet o bjöd på o nu har jag gjort en till fast på äpplen hemifrån pappa..
Här är receptet:
Skiva fem eller sex äpplen tunt, värm dom i en kastrull med vatten, 2 msk råsocker och 2 msk smör.
Förgrädda en pajform med smördeg. Lägg på äpplena o häll över 2 msk citronsaft o finriv över lite citronskal. Strö sedan över 1 tsk stött kardemumma
Koka upp en toscasmet av 150 g skållad mald mandel(jag tog vanlig hackad mandel), 150 g smör, 150 g socker, 3 msk vetemjöl(jag använde dinkelmjöl med fullkorn) och 1,5 msk vispgrädde.
klicka sedan smeten över äpplena.
Grädda mitt i ugnen på 220-225 grader i 15-20 minuter.
Servera med glass(går nog med vaniljsås oxo såklart, men jag tyckte det blev för sliskigt)
Njut!=P


Äventyr med jobbet..

Igår vid tolvtiden på dan så drog jag iväg tillsammans med jobbet på en heldag för en liten höst kick-off.. Vi blev hämtade av två flottar för en timmes flottfärd fram dit vi skulle, som var Vildmarksön i Iggesund.

Inte riktigt alla var med, men vi var ett härligt o glatt gäng trots att inte vädret var helt på vår sida..som tur va så slapp vi regn iaf=)
Jag hade fint sällskap av Nisse o Stefan vid min sida på resan dit, som var något ruggig o blåsig, men med lite alkohol i strupen så fick man lite värme iaf..
På den andra flottan satt det några "hårdar" grabbar som trotsade kylan o hade kortärmat på..
Jag o pappa jobbar ju på samma jobb i fall någon inte visste det..pappa som en gång i tiden var helt svart i hår o skägg o såg ut som en zigenare, ser ju nu mera ut som Jultomten=P Lika snäll är han oxo=)
Han har ju även vissa likheter med Einstein ibland..haha..som sagt det blåste lite på vägen ut=P
Efter att vi kommit fram o fått lite fika o lite mer alkohol i struparna, delades vi upp i lag..det var dags för femkamp..här är Conny som var vår coach o Nesse, två av mina lagmedlemmar..
Joel var oxo med i mitt lag o vårat lag hette något så fyndigt som "Spikutstick"(vi spikar ju pallar på jobbet)
Lars-Göran, närmast kameran till vänster är en underbara liten filur...inte riktigt som alla andra i o med något slags förståndshandikapp, men jobbar på som alla andra, stark som en oxe o noga till tusen.. Han lockar även till mycket skratt o är otroligt saknad dagar då han är sjuk eller så.
Så var det femkamp..första grejen var att stapla vedträn så högt som det gick utan att det rasade..mitt lag vann precis över Bibben(tv i rödsvart) O Thonys(th i brunt)
Sedan skulle man gå en viss sträcka med skidor..vilket var betydligt svårare än vad det ser ut..Sandra tog täten för hennes lag o de lyckades riktigt bra..men vann gjorde pappas lag..
Sedan blev det prickskytte med luftgevär..man fick ett skott o jag sköt fullträff tio poäng!!=D Inte illa av någon med koncentrationssvårigheter o dålig syn va??=PDet lät som om de blev något imponerade av mig..haha..jag fick även höra att jag nog har en hel del pondus för det blev rätt tyst då jag gick fram o för alla andra så stojade de flesta o försökte psyka den som skulle skjuta..=P
Så var det yxkastning, vilket jag misslyckades katastrofalt med måste jag erkänna..kom inte ens fram till tavlan..=/ Wimo däremot fick en fullträff..
Sedan höll produktionschefen Fredde lite tal om hur bra sommaren har gått osv o att vi hoppas på en minst lika bra höst om inte ännu bättre..
Så blev det middag i Vikingahuset..
O lite karaokesång..pappa började med chefen..jag sjöng även senare tillsammans med några av gubbarna..hellre än bra om man säger så..=P
O så blev det bad i vedeldade kar..suverän dag o kväll med underbart sällskap o mycket skratt..

torsdag 9 september 2010

Underbara höst..

Så närmar sig då hösten, med mörker o kyla. Ett säkert tecken på att hösten kommer här hemma, är den årliga marknaden som är i stan nu i helgen.
Men den senaste veckan har vi njutit av härliga brittsommardagar med varma solstrålar som tränger in i kropp o själ o ger samma lyckorus som vårsolen brukar framkalla.. Eller är det bara hos mig det känns så?? =P
Okej, det beror inte enbart på vädret som jag har detta lyckorus...men det skadar ju inte att solen skiner då man är så löjligt glad som jag är nu, inte för att en regnskur eller ens ett stormväder skulle kunna lugna ner mitt fladdrande hoppande hjärta just nu..
En annan underbar sak med höstmörkret är kvällarna, med dessa fantastiska stjärnor som strålar ner på oss...i natt då jag kom hem från jobbet snurrade jag runt på backen med armarna utsträckta o tittade upp mot himlen o kände mig helt överväldigad. Stjärnhimlen har en förmåga att fylla mig med en sån kraft o energi att jag nästan ramlar omkull..
Jag mindes även kvällar då jag var liten, då jag o min storebror kunde ligga ute på gräsmattan i timmar, titta på stjärnorna o fantisera om vilka varelser som befann sig därute i rymden o om det kanske någonstans på någon annan planet, det fanns någon som gjorde samma sak som vi just då.
Det hände då o då att vi såg ett stjärnfall o han önskade sig en ny cross eller liknande o jag kunde önskade mig att jag skulle få måla mitt rum svart...men jag minns framförallt att jag önskade att få bli lycklig eller att det skulle bli bra mellan mamma o pappa igen. Det är som att hjärtat brister lite då jag tänker att dessa önskningar fyllde en sjuårings sinne, men det var så det var.
Idag är mamma o pappa lyckliga, inte med varann, men de är lyckliga iaf o det är ju det som är det viktiga.
Än jag då o min lycka? Jodå, jag kämpar dag för dag o det känns som om att bit för bit så faller det på plats, sakta men säkert. Nu vågar jag nästan tro på ett lyckligt liv framöver, vilket jag inte vågat göra förut.
Så jag välkomnar hösten, den höst med kyla, mörker, regn o rusk som jag vet kommer att komma. Jag välkomnar den med glädje i sinne o värme i hjärtat o hoppas att detta rus blir starkare o större så att jag kan dela med mig av den längre fram..
Men just nu så behåller jag det för mig själv..Foto: Anna Malmberg

lördag 4 september 2010

Just nu..

Sitter jag hos Kim o hennes lilla vovve Diesel o dricker lite vin..kände att det var slut på sjukan så i kväll blir det utgång..

fredag 3 september 2010

Muren är riven..

Tydligen så funkar inte riktigt förnekelse alla gånger, för nu ligger jag hemma i sängen då jag borde vara på jobbet=( Jag insåg igår iaf att jag borde nog inte ha en bil i min ägo.. Min bil har sedan jag köpte den blivit påbackad, avgassystemet ramla isär o i förrgår dog batteriet..då fick jag låna pappas bil över natten o igår morse då jag kommer till bilen, då har någon backat in i den o lämnat rejäla repor o tryckt in dörr o bakskärm=/ Måttligt roligt o visa den för pappa.. Det känns liksom att någon försöker att få mig att förstå att en bil är inget jag bör ha. Men men jag måste ju så. Nej nu ska jag sova en sväng till.

onsdag 1 september 2010

Ursäkta röran jag flyttar in..

Jamen godkväll på er, jag sitter nu o skriver i min lilla röra i min nya lägenhet där jag nu bor!=) Flyttade in igår o sov första natten här då, men är långt ifrån klar o jag plockar o grejar o donar hela tiden då jag inte är på jobbet. Önskar att jag jobbade kväll den här veckan så jag hade fre-sön på mig o bara göra i ordning allting men men..
Det känns otroligt bra iaf med hela lägenheten o jag är helt säker på att jag kommer o trivas här!=) En liten nackdel är att jag lyckats köpa en något stor soffa, fick lite panik då vi skulle in med den igår o den inte gick in genom dörren=O Jösses vad jag kände mig som en bimbo då, hade inte haft en tanke på o kolla det(dunkar huvet i väggen för min dumhet), men som tur var så visade det sig att det gick att skruva isär den o då fick vi upp den..men den tar hyfsat mycket plats i mitt lilla vardagsrum/sovrum men men den är mysig o fin så det får vara så helt enkelt!
Nu är jag trött som få kan jag tala om efter att ha flyttat o burit grejer igår, vaken rätt sent o jobbar dag o har dessutom handspikat idag för första gången på jag vet inte hur länge! Så kroppen är rätt mör o även huvudet, dessutom gömmer sig en liten förkylning inne i kroppen på mig o bara väntar på att få hoppa fram o visa sitt rätta jag=/ Typ alla runt om en är ju sjuk nu, så det vore väl ett mirakel om jag klarade mig undan..men man kommer långt på förnekelse=P
Tror faktiskt att jag ska ta o bege mig till drömmarnas land nu, resan dit känns inte särskilt lång så god natt på er..dröm sött.