Ni som har läst min blogg ett bra tag har nog läst att jag skrivit vissa inlägg om min familj o min barndom osv...har inte varit så speciellt ingående, vilket jag heller inte tycker att jag behöver vara...men jag tänkte att jag skulle ta o presentera mina föräldrar för er..tyvärr är bilderna något små, men de får duga...
Här har ni min kära mamma, hon heter Siv o numera Ljung i efternamn efter att hon o pappa slutligen gav upp deras förhållande helt... Hon är trettio år äldre än mig o är född i oxens tecken...
Vi har haft våra duster av bråk o många av dom under mina tonår, men vi verkar ha hittat en ganska bra balans just nu.... Det är inte ofta vi tycker likadant o det är få personer som kan få mig så arg som min kära mor, men jag vet att jag kan ringa henne när som helst o ställer upp på vad än jag behöver!
Hennes jobb som socialsekretare har gett henne en något negativ syn på samhället o även på män ibland...detta har gjort att hon har en förmåga att oroa sig i onödan för oss barn o hennes syn på män smittade av sig på mig i mina senare tonår...men båda har vi ändrats o har en positivare syn på det motsatta könet nu...
Hon kan vara otroligt klok o mitt sätt att säga ifrån o inte låta någon köra över mig har jag fått ifrån henne...hon har även gett mig en styrka att vara mig själv o gå min egen väg...
Hon kan göra mig galen, men hon vill bara väl...o det spelar ju ingen roll vad som än händer så kommer hon alltid att vara min kära lilla mamma...=)
Här är min pappa...pappa Kenth...lika gammal som min mamma, men född en månad senare i tvillingens tecken..Jag fick alltid höra då jag var liten att "jag var då Kenth Lindhs jänta jag"..dom menade alltså att vi var så lika till utseendet...så mycket som jag tyckte/tycker om min pappa så var det inget roligt o likna en gubbe vid fem års ålder=P...
Han är en väldigt lugn person, som har ganska så svårt att prata om känslor...han säger kanske inte så mycket i onödan, men utstrålar värme o är omtyckt av många...
Efter att hans o mammas förhållande helt tog slut så har vi fått en bättre o närmare kontakt med varann...han är inte den som ringer varje dag för att höra hur jag mår, men ibland chockerar han med att säga som han sa igår..att han tyckte att det var otroligt roligt att jag var hemma!=)
Vi har inte bråkat nå speciellt, mycket pga att han har lite svårt o säga ifrån vissa gånger, men oxo för att jag på något sätt bara accepterat om han sagt ifrån på något...
Jag kan få ont i magen på honom ibland, då jag kan tycka att han borde riva i mer o säga ifrån, men det känns otoligt bra att se att han mår bättre nu än på väldigt länge...min kära lilla pappa...
Jag var alltid pappas lilla flicka då jag var liten...nu står jag nog båda lika nära...trots att dom inte pratar längre, så ställer båda upp när som helst o var som helst...
Älskar er båda!!=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar