Jaha..idag då humöret borde vara på topp, så känner jag hur det ger vika inför det stundande vemodet som står runt knuten...
Jag måste säga att de här två åren slutade inte så som jag trodde att de skulle göra....men egentligen kanske ganska naturligt...
Jag började åren med att finna ett antal nya o nära vänner, vi umgicks väldigt ofta...vi partade, bakade, skojade, åt o skrattade..MYCKET skratt har det blivit!!=)
Men sakta men säkert så förändrades det hela, jag vet inte riktigt vad som orsakade förändringen...om det var att jag valde att åka hem till Hudik en hel del under slutet av första året o under sommaren...om det är för att vi har lite olika intressen...eller är det så enkelt att vissa människor bara ska finnas i ens liv under en kortare tid, dom ger en det man behöver o får förhoppningsvis något tillbaka o sen går livet vidare åt olika håll o man finner nya bekantskaper o sakta men säkert så slinker denna bekantskap bort i glömska.....
Lite dystert eller hur?? Inte konstigt att man känner vemodet skölja över en nu då man tänker på allt detta....men i o med examen så är det ju ett faktum, ett faktum som inte går o blunda för.....vissa människor kommer jag aldrig mer att gå på promenader med, aldrig mer prata i telefon om hur roligt vi hade i lördags på Mobergs, aldrig mer äta salamie brie mackor o plugga tillsammans...eller dricka te o titta på Greys Anatomy tillsammans(vilket alltid slutade med mer prat än tv-tittande=P)
Nej, det är med lite sorg i hjärtat jag inser att den här tiden är slut...men jag kommer att vara evigt tacksam för denna tid o kommer alltid att se tillbaka på den med värme o glädje...o jag tackar oxo ännu mer för de människor som fortfarande kommer att finnas i mitt liv..=)
Jag måste säga att de här två åren slutade inte så som jag trodde att de skulle göra....men egentligen kanske ganska naturligt...
Jag började åren med att finna ett antal nya o nära vänner, vi umgicks väldigt ofta...vi partade, bakade, skojade, åt o skrattade..MYCKET skratt har det blivit!!=)
Men sakta men säkert så förändrades det hela, jag vet inte riktigt vad som orsakade förändringen...om det var att jag valde att åka hem till Hudik en hel del under slutet av första året o under sommaren...om det är för att vi har lite olika intressen...eller är det så enkelt att vissa människor bara ska finnas i ens liv under en kortare tid, dom ger en det man behöver o får förhoppningsvis något tillbaka o sen går livet vidare åt olika håll o man finner nya bekantskaper o sakta men säkert så slinker denna bekantskap bort i glömska.....
Lite dystert eller hur?? Inte konstigt att man känner vemodet skölja över en nu då man tänker på allt detta....men i o med examen så är det ju ett faktum, ett faktum som inte går o blunda för.....vissa människor kommer jag aldrig mer att gå på promenader med, aldrig mer prata i telefon om hur roligt vi hade i lördags på Mobergs, aldrig mer äta salamie brie mackor o plugga tillsammans...eller dricka te o titta på Greys Anatomy tillsammans(vilket alltid slutade med mer prat än tv-tittande=P)
Nej, det är med lite sorg i hjärtat jag inser att den här tiden är slut...men jag kommer att vara evigt tacksam för denna tid o kommer alltid att se tillbaka på den med värme o glädje...o jag tackar oxo ännu mer för de människor som fortfarande kommer att finnas i mitt liv..=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar