När dåtid blir nutid...

När dåtid blir nutid... Alla har vi väl gjort något i vårt förflutna som vi helst vill glömma bort, något vi hoppas kommer stanna i det förflutna..men vad händer då det "bortglömda" plötsligt dyker upp o gör sig påmind? Skulle du kunna stå upprätt o säga; "Ja, jag gjorde det, jag är inte stolt över det..men gjort är gjort ." eller skulle ni ljuga er blå o neka att ni aldrig gjort något dylikt... Jag fick göra det valet igår..jag tänkte tanken på att neka, därför att det angår ingen annan..men insåg sen att jag har inget att skämmas över. Så jag erkände.. Det ena var väldigt oskyldigt o bara en massa skrivna ord som växlats fram o tillbaka o det andra var något som gick ett steg längre.. Jag kan stå för detta inför min pojkvän, men detta var något som pågick mellan mig o någon annan.. Det var ord o handlingar mellan oss, som inte berör någon annan o det hände långt innan jag träffade Anders.. Att någon annan människa då har mage att gräva i mitt förflutna o blanda sig i mitt liv gör mig förbannad.. Men å andra sidan spelar det ingen roll, för jag är den jag är..vad som än hänt, händer eller kommer att hända.