Det är anledningen till att jag inte bloggar...jag känner ingen glädje, har inget glatt o skriva om, just nu är det mest mörker..
Jag vill egentligen inte skriva om hur ledsen jag är eller om annat tråkigt, men känner ändå att jag måste skriva ett inlägg...
Det känns som att jag håller på o gå sönder o jag vet inte vad som gör ondast, mitt huvud eller mitt hjärta..?
Saker har hänt o känslor har blivit sårade åt båda håll o skulden ligger inte bara på den ena utan minst lika mycket på den andra..trots att det kan vara svårt för andra o se, så vet jag att det är så det är!
Hur ska man kunna se ljuset i den här tunneln egentligen...? Kan handlingar som är gjorda tas tillbaka o få ogjorda? Kan sprickorna i dessa hjärtan läka ihop igen, för att sedan börja slå stadigt?
Hur gör man egentligen för att se svaret på en fråga som gör så ont att ställa...o hur kan nånting som känns så rätt, samtidigt kännas så fel?
1 kommentar:
Fin blogg:) o shyst bild på ögat ;)
Skicka en kommentar