Jag har funderat över det här med att gå till en kurator eller en psykolog. Det är något jag provat förr o inte tyckt att det har fungerat.. Dels tycker jag inte att jag har så mycket att prata om, inget jag vill dela med mig av iaf o då försvinner ju poängen av samtalen eller hur?
Hur ska jag kunna få mig till att dela med mig av det som pågår inom mig o allt vad jag tänker, när jag vissa dagar inte vill erkänna det för mig själv?
Hur ska jag kunna få mig till att dela med mig av det som pågår inom mig o allt vad jag tänker, när jag vissa dagar inte vill erkänna det för mig själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar