Vissa dagar är sämre än andra, det har jag lärt mig, det får man ta..
Man får resa på ryggraden o tänka det här det klarar jag av..
Men vissa dagar känns svårare än andra, de känns tomma, ja ihåliga på nåt sätt..
Så tårarna de lurar i hörnet av ögat o pressar sig sakta ner för min kind..
Tankar jag inte styr över fyller mitt sinne, jag tänker, den här världen den är inte min..
Jag känner mig vilsen, hur ska jag hitta hem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar