Skäms..

Jag brukar vara den som är glad för andra, ser hellre nästan att andra är lyckliga framför mig själv. Därför skäms jag extra mycket nu, då jag känner känslor som missunnsamhet o avundsjuka. 

Jag försöker, men jag kan inte vara glad för dig för det här..jag kan inte önska dig bättre än mig! Jag känner sån irrationell ilska för nåt som du inte rår för. Jag kan aldrig säga det till dig, utan jag går här i det tysta..svär, muttrar över dig o än mer mig själv. 

Jag fattar inte att jag kan känna såhär, vad är jag för en hemsk människa egentligen?? O trots att jag vet att det inte är ditt fel, eller någons fel överhuvudtaget..så vet jag inte hur jag ska vara om det kommer till den gränsen? Kan jag le åt dig o säga att jag är glad för din skull, vilket jag skulle vara till en liten del...men jag då?

Fan, vad jag tycker illa om mig själv nu...vad jag skulle vilja ändra på saker o ting, du säger att du vill det med. Men du gör inget åt saken...du vill ju egentligen inte ha det, så varför gör du inget då?? Fan!

Gaahhhhw...ett intetsägande inlägg för många kanske, men jag var bara tvungen o gnälla ur mig lite.