Samvetskval..

Men god morgon, skjut mig är ni snäll, eller åtminstone ta mitt huvud så jag slipper den här huvudvärken!!!=/ Att vakna med huvudvärk, kan nog vara bland det värsta som finns tycker jag! Blir till o trycka i sig en treo innan jobbet idag igen, känns som att det har blivit en del av min kost...ja, jag vet det är inget bra, men jag lyckas iaf jobba då trots värk.

Skulle ju ha tatuerat mig i måndags, men då min lön inte riktigt levde upp till den nivå jag hoppats på, så fick jag avboka den tiden o ska försöka hitta en tid längre in i sommaren istället. 

Jösses, apropå sommaren, den är ju här nu ju...första juni idag o riktigt sommarväder med mulet o regnstänk=P Tiden går så himla fort, man hinner liksom inte tänka så har flera månader bara svischat förbi...

Lyssnade igår på Gerts värld på Rix FM, där det var en kvinna som ringde in o sa att hon hade dåligt samvete över tiden. Tiden som inte räcker till alltså. Hon var ensamstående mamma, med heltidsjobb osv osv o tyckte liksom inte att hon hann med sig o sin familj så mycket som hon borde. O jag känner igen det där, för det hör man så många tjejer o kvinnor säga, ensamstående mammor eller inte.
Det känns som att det här med dåligt samvete är något kvinnligt, jag menar självklart kan väl karlar oxo ha det, men jag menar mer det här konstanta dåliga samvetet som verkar hänga över alla kvinnor som ett kroniskt hällregn.

Varför tycker vi att vi ska hinna med så mycket mer än någon annan?? Vi är ju människor vi med, vi får vara trötta, det är tillåtet att det är stökigt ibland, vi behöver inte göra allt själva o vi kan inte förhindra våra barn från att göra misstag eller att göra sig illa... 

Livet har sin gilla gång ändå, även om vi försöker vara Wonderwoman!

Vi borde delegera mera. Det ordet kom upp hela tiden då jag läste till butikschef o vi hade ledarskap. "En bra chef vet hur man delegerar", dvs delar upp arbetet på sin personal istället för att göra allt själv. 

Jag tycker vi kvinnor ska tänka lite mer så. Har ni en karl i hemmet delegera ut uppgifter till honom, han kanske gör jobbet lite annorlunda men det blir nog minst lika bra gjort ändå..han är inte hjälplös eller hopplös bara för att han inte gör saker på ditt sätt så sluta skäll på honom för det.  Delegera ut sysslor till era barn om de är i lämplig ålder, de kan hjälpa till o städa o de kan värma mat osv.. Eller vet ni vad, be någon vän om hjälp, det är inget fel i det.

Sen har jag ingen aning om hur jobbigt det är o vara ensamstående mamma, eller pappa för den delen...MEN, vi behöver inte ha stenkoll på allt o vi kan inte hinna göra allt, men vet ni?? Världen snurrar ändå. 

O kanske de gråa stråna på huvudet, det stackars ansträngda hjärtat eller de extra linjerna i ansiktet väntar lite med sin ankomst o mår lite bättre om vi tar det lite lugnare o försöker leva i nuet o vara nöjd med det vi hinner med istället för att noja över det vi inte hinner med.

Jag vet inte, bara lite tankar från mig..