Komplex..

Är det inte konstigt hur något man fick höra då man var liten, fortfarande kan sitta så djupt rotat i en? Jag fick en kommentar om mina ben först då jag var typ tio år..jag fick höra att dom var så grova, mina knän var större än min bästis o mina lår mycket större än hennes oxo..vilket hon påpekade för mig, säkert ovetande om att jag skulle ta åt mig så mycket.. Sedan fick jag höra i högstadiet, efter att knappt burit shorts eller kjol inför andra än min familj..jag hade iaf kjol på mig så vintern med tjocka strumpbyxor till, men jag fick då höra att jag inte passade i kjol för jag hade "mongoben"..detta var oxo en kompis, fast en kille, som sa detta..två personer har sagt något negativt om mina ben..o dom orden ringer i mina öron varje gång jag tar på mig en kort kjol utan strumpbyxor till eller är anledningen till att jag aldrig bär shorts förutom då jag är hemma.. Men alla komplimanger jag fått om dom då? Jag har tagit till mig dom oxo,men så fort jag får höra att jag har väldigt grova lår eller liknande(oftast menat som komplimanger) så kommer jag tillbaka till den osäkra tjej som ser sina ben som något riktigt fult o stort.. Varför är det så att det är mycket lättare att ta till sig allt negativt, trots att man får höra mycket mer positiva saker? Jag har blivit bättre på att ta komplimanger då det gäller mina ben..o många dagar tycker jag faktiskt dom är rätt snygga..jag menar, jag har väldigt mycket muskler i mina lår, så jag står stadigt på jorden=)..detta gäller nog hela min kropp, väldigt mycket muskelmassa o lätt att bygga muskler..det är väl inte fy skam eller hur? Jag fick faktiskt frågan häromdagen om jag varit gymnast förut..haha, nope bara skapt såhär=) så nu har jag dragit på mig shortsen o gett mig ut på en promenad med mina ben framme för alla att se..=P
Har ni några komplex som ni lärt er att tycka om? Skulle vara kul om nån ville berätta..puss