Regnet smattrar mot fönstret o jag ryser till av kylan som drar lite lätt från fönstret. Jag öppnar ögonen lite o märker att rummet fortfarande är mörkt. Jag tittar på klockan, tjugo över nio, gud jag hade nog kunnat sova många timmar än.. Jag drar mig sakta ur sängen o sätter ned fötterna mot det kalla golvet, brr, på med raggsockorna. Trött som aldrig annars drar jag på mig kläderna o börjar gå mot dörren o hör en liten sångfågel som låter...ingen vanlig fågel, utan en Vild liten sak. Ett leende sprider sig på läpparna o jag går in i köket o möts av Vildas, min brorsdotters, fina leende o jag tänker att "Det är helt otroligt hur mycket man kan älska någon! Har aldrig känt det så starkt förut som jag gör för denna underbara lilla tjej!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar