Så då sitter jag där igen, ångesten river ett hål i bröstet o jag känner hur jag bara vill skrika, slå sönder saker eller göra illa mig själv..anledningen? Inte en aning.. Jag som är kär o allt, denna gång finns det inte ett enda ångestmoment eller oro över nånting..förutom mig själv då förstås.
Min största fiende är jag själv det vet jag, men trots det kan jag inte hindra att känslorna o rösterna väller upp inom mig o talar om hur äcklig eller dålig jag är..
Denna gång trillade tårarna fram vid ett högst olämpligt tillfälle o hur lätt är det att få honom att tro på att det verkligen inte har med honom o göra utan det har med mina tankar o känslor o göra..om mig själv. Hur skulle ni reagera om den ni var tillsammans med, helt plötsligt måste avbryta sexet o sedan började gråta hejdlöst? Jag kan inte riktigt förklara varflr jag gråter heller, mer än att jag känner mig vidrig! Svetten tränger sig fram, magen veckar sig o låren är större än vanligt..Hur kan han inte tycka detsamma om mig, är helt obegripligt i min hjärna just nu.
Hetsätningen är ju densamma om inte värre nu o jag vet att det är mycket därför jag börjar må sämre o få dessa dippar..men det är ju så svårt o sluta! Jag vägde mig igår o jag har gått upp fyra kilo som sagt, folk säger till mig att "det är för att du är lycklig"..men jag äter ju mig större o tyngre för varje dag o jag mår sämre o sämre för varje gram som sätter sig på min kropp, men jag kan inte låta bli! Vad är det för fel egentligen??
Det är inte alltid jag känner mig så här eller tänker såhär om min kropp, oftast så är jag rätt tillfreds med min kropp. Ni vet sådär som man oftast blir med åren, man ser fördelar med de där kraftiga låren osv. Men alla dom tankarna är som bortblåsta då ångesten knackar på, det är som om de aldrig existerat o jag är åter igen en liten osäker flicka som vill ändra på allt för att jag ska kunna duga till..Jag vet inte vad jag kan göra mer än att ännu en gång börja på att jobba emot mitt hetsätande o leva mer hälsosamt...men det är svårare än vad det låter, tur att jag har mina vänner, min familj o min underbara pojkvän som ställer uppi vått o torrt. Utan dom vore jag ingenting..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar