Rovdjuret..

Jag var bara ett barn då det hände, minns inte exakt ålder men jag var inte äldre än fem år.. Han var vuxen, en släkting. Ja, han var någon jag borde känna mig trygg med.

Vi var samlade hela familjen o några av mina släktingar, vi lekte o spelade olika spel. Vi gjorde allt detta utomhus för det var sommar, svensk sommar. Jag minns att luften var fuktig o regnet dröjde sig kvar i gräset efter natten som varit. Jag minns ljuset den dagen, det var ett disigt solljus som låg över havet o över huset där min farmor bodde o värmen steg allt eftersom dagen drog sig fram, timme efter timme.

Han var en släkting som sagt o det här tror jag var den första o enda gången jag träffade honom. Jag minns hur hans andedräkt luktade starkt o fränt, doften av alkohol. Hans blick var glasartad o han såg på mig på ett sätt som gjorde mig osäker, ingen hade tittat på mig sådär förut.

Det var en dag som jag kanske inte hade kommit ihåg om det inte vore för denna man o det tillhör de minnen som jag gömt.

Han kramade mig många gånger under den dagen, vilket kanske inte vore så konstigt, om det inte vore för att han lät sin hand glida lite obemärkt över min kropps olika delar. En hand som lades på min bak eller gled ner på sidan av min bröstkorg o snudadde mina icke existerande bröst. Ingen reagerade på att han tog på mig, för han gjorde det på ett sätt som kanske inte såg ut att vara fel. Men varje gång han nuddade mig så vände sig min mage o jag ville bara springa skrikandes därifrån. Men jag tänkte att ingen verkade reagera så jag kunde ju inget säga eller göra, jag kanske hade fel. Jag menar vad visste jag, jag var ju bara ett barn.

Jag försökte undvika honom så mycket jag kunde, men han lyfte upp mig i sin famn o jag kände åter hans händer röra mig på ett sätt som inte kändes okej. Jag undvek att möta hans blick, för den gjorde mig rädd, den fick mig att darra.

Senare på kvällen låg jag o min bror o kollade på tv o mannen kom o satte sig bredvid mig. Jag reste mig så att jag satt upp o blev stel som en pinne. Han sa till mig som han gjort flera gånger under dagen, vad fin jag var o smkete min kind. Han frågade vad vi tittade på o frågade om det var bra. Vad vi tittade på minns jag inte, men jag minns hans hand på mitt lår som smekte sakta uppåt låret. Så sakta att man knappt märkte att han rörde den. Han fick mig att möta hans blick o jag kände illamåendet stiga. Jag sneglade på klockan o hoppades på att vi snart skulle åka hem. Min bror märkte inget o jag tror inte heller att jag sa något till honom om vad som hände.

Plötsligt ropade mamma att vi skulle åka hem o jag var snabbt uppe på fötter o klädde på mig skorna, lättad över att få komma därifrån. Men innan vi åkte gav han mig en hård kram o jag kände återigen hans starka andedräkt o kände hans tunga sträva andetag mot mitt öra. Hans händer smekte min lilla kropp en sista gång innan jag sprang skakandes ut till bilen o försökte glömma vad jag varit med om. Jag kanske överdrev, han kanske bara försökte vara trevlig, han var ju ändå en släkting.

Jag sa inget om detta till någon o jag mindes det inte förrän lite tidigare i år.

Jag förstår nu varför jag inte riktigt tyckte om att krama min pappa eller någon av mina mor o farmödrars karlar då jag var liten. Jag förstår oxo varför jag har haft jättesvårt för att träffa manliga läkare o varför jag grät av panik då jag första gången skulle till en gynekolog o de sa att jag skulle få träffa en manlig sådan o de fick ringa in en kvinnlig som var ledig bara för min skull, för jag vägrade träffa en manlig.

Då jag var ett litet barn, inte äldre än fem år, lärde jag mig att urskilja lust/åtrå i en mans ögon. Ord jag knappt hört talas om eller visste vad de betydde o jag hade väl ingen aning om att det var det jag såg i hans glasartade ögon. Jag kände mig som ett byte för ett rovdjur o ett rovdjur var väl egentligen precis vad han var...