Det finns händelser i livet som man minns som om det var igår, även fast man kanske var bara fem år då det hände. Sedan finns det dagar som bara glider förbi nästan obemärkt o man kommer inte ihåg vad man gjorde förra tisdagen ens. Vår hjärna arkiverar våra minnen i olika fack, vissa lätt tillgängliga o viktiga, andra mer eller mindre bortglömda som hamnat på sidan o sedan händelser som man förvarat längst in i arkivskåpet för de gör bara för ont för att ha någon annanstans..man vill inte minnas.
Mitt inlägg häromdagen om "Ett minne gömt" var ett sådant minne. Det var nästan så att jag inte visste om att det hade hänt, förrän jag läste min dagbok från den tiden o plötsligt var jag fjorton år igen o kände mig mindre än minst med tårar rinnande nedför kinderna.
Många minnen som gjort ont o fortfarande värker i hjärtat finns gömda i minnets arkiv o det är något jag börjat ta itu med det senaste året. Trots att de gör ont så vill jag försöka minnas, jag vill prata om dom, jag vill bearbeta dom o jag vill förstå på vilket sätt dessa händelser skapat o påverkat den jag är idag(på både gott o ont).
Jag har en del dagböcker kvar sedan tonåren, böcker fyllda med en del nonsens om vilken kille som var snygg, eller vad tråkigt det var i skolan den dagen osv.
Det finns stunder då jag skäms då jag läser vad jag skrivit o stunder då jag ler, eller stunder då jag gråter över att komma ihåg att jag mådde inget bra då heller. Det finns även stunder då jag vill skrika o slå omkring mig av frustration o sorg över att jag inte berättade hur jag mådde för någon o stunder då jag vill klösa o riva de som skadade mitt inre o fick mig att tvivla på mig själv o att jag faktiskt var värd något jag med.
Det är böcker fyllda med minnen, vissa glada, vissa sorgsna, vissa onda, vissa mindre viktiga o vissa otroligt viktiga.
Dom är mina minnen, dom är mitt liv..
Mitt inlägg häromdagen om "Ett minne gömt" var ett sådant minne. Det var nästan så att jag inte visste om att det hade hänt, förrän jag läste min dagbok från den tiden o plötsligt var jag fjorton år igen o kände mig mindre än minst med tårar rinnande nedför kinderna.
Många minnen som gjort ont o fortfarande värker i hjärtat finns gömda i minnets arkiv o det är något jag börjat ta itu med det senaste året. Trots att de gör ont så vill jag försöka minnas, jag vill prata om dom, jag vill bearbeta dom o jag vill förstå på vilket sätt dessa händelser skapat o påverkat den jag är idag(på både gott o ont).
Jag har en del dagböcker kvar sedan tonåren, böcker fyllda med en del nonsens om vilken kille som var snygg, eller vad tråkigt det var i skolan den dagen osv.
Det finns stunder då jag skäms då jag läser vad jag skrivit o stunder då jag ler, eller stunder då jag gråter över att komma ihåg att jag mådde inget bra då heller. Det finns även stunder då jag vill skrika o slå omkring mig av frustration o sorg över att jag inte berättade hur jag mådde för någon o stunder då jag vill klösa o riva de som skadade mitt inre o fick mig att tvivla på mig själv o att jag faktiskt var värd något jag med.
Det är böcker fyllda med minnen, vissa glada, vissa sorgsna, vissa onda, vissa mindre viktiga o vissa otroligt viktiga.
Dom är mina minnen, dom är mitt liv..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar