Time of changes..

En månad har gått sedan jag bloggade sist..=( Men det har hänt så mycket i mitt liv den senaste tiden att jag har verkligen inte haft någon ork att skriva.. Mitt förhållande har varit som en berg o dalbana på sista tiden, mycket onödigt tjafs som har tagit på krafterna som fick mig att tänka efter riktigt...

Jag kommer ihåg att jag sagt till mig själv förut att aldrig mer ett förhållande med svartsjuka...men här satt jag ändå o gav en andra chans o en tredje chans(för att jag älskar honom såklart o jag vet hur jobbigt det är att vara svartsjuk).. Men det tog för mycket av mig själv, av min kraft.

Jag kände det mest då jag åkte hem till Hudiksvall för att fira jul med min familj, vad skönt det var att vara ensam...jag firade även nyåret hemma i Hudik, inte med min pojkvän för jag kände att jag behövde mer tid för mig själv! O jag umgicks med vänner o familj där hemma o började känna igen mig själv igen..

Då jag kom hem till Täby igen, så pratade vi o jag sa att jag inte visste vad jag ville o en jobbig vecka gick där jag såg hur min pojkvän plågades på grund av mig, vilket fick mig att må skit!

Helt apropå, då vi sedan diskuterade, så hörde jag mig själv säga orden..."det här fungerar inte, jag gör hellre slut nu, än fortsätter i hopp om att det ska kunna bli bra igen..det är för mycket som har hänt.."

Så efter detta, har vi bott tillsammans i två veckor utan att egentligen vara tillsammans. Det har gått bra i o med att vi är inte ovänner o vi har inte gjort slut pga att vi inte tycker om varandra...men det har varit påfrestande! Båda mår dåligt o vi försöker trösta varandra, men vad gör det för nytta egentligen?

Har varit hemma från jobbet två dagar, då jag kände att jag inte klarade av att hålla humöret uppe o att hålla tillbaka tårarna...men jag vet att det här är det bästa, trots att det är jobbigt o jobbigare kommer det antagligen att bli då vi skiljs åt o inte träffas eller pratar med varandra... Men ibland spelar det ingen roll hur mycket man tycker om varandra..när kärlek gör ont, så är det inte värt det längre.

Så ikväll sitter jag nu här i vår lägenhet, min blivande, uppklädd o sminkad o ska gå ut som singel igen efter ett års förhållande... Vet inte riktigt vad jag känner, men jag måste ut o ha kul med kompisar, annars kommer jag o bli knäpp, så jag sätter på ett leende o hoppas på det bästa!=)

Vem vet kanske ses vi därute i vimlet ikväll??=P