Borderline..

Jag känner en form av lättnad nu efter att ha varit hos läkaren, detta på grund av att jag har fått en form av diagnos. Jag har något som kallas för borderline personlighetsstörning, det låter kanske värre än vad det är. Men diagnosen lyder:
Ett genomgående mönster av påtaglig impulsivitet samt instabilitet med avseende på mellanmänskliga relationer, självbild och affekter.
Symptom:
Intensiva utbrott av ilska kan snabbt avlösas av ångest eller depression inom loppet av en dag, ett par timmar eller till och med ett par minuter. Under dessa utbrott och humörsvängningar kan vissa personer skada sig själva, till exempel genom att skära sig, slå sönder saker, nyttja droger eller alkohol. Personen har kognitiva problem och en störd bild av det egna jaget. Detta leder till många hastiga, och kanske ej så övertänkta beslut om byte av karriär, jobb, sexualitet, vänskap och värderingar. Vissa personer med borderline kan också se sig själva som helt igenom värdelösa eller direkt onda. De kan ofta känna sig missförstådda eller illa behandlade. Känslor av att vara uttråkad, tom inombords och utan uppfattning om vem man egentligen är, är också vanliga.

Det känns så konstigt att ha fått en diagnos, att ha det svart på vitt att det är något fel på mig eller hur jag ska säga, men det känns skönt oxo!
Nu finns det något som jag kan få hjälp att jobba mot, något som läkare kan utgå ifrån..