I o med att man växer o blir äldre så växer ju ens självkännedom oxo, eller ja den bör ju göra det iaf.
Jag har i o med att jag mått dåligt i flera år, analyserat mig själv om o om igen o kan nu säga redan innan att jag kommer att må på ett visst sätt om jag gör så o på ett annat om jag gör si. Men tyvärr innebär inte det att jag alltid tar rätt beslut ändå, för jag vet oxo att det finns ett behov i mig att göra saker för att bestraffa mig på olika sätt..
Jag kan även se tillbaka på mitt liv o peka på vissa saker som kan ha fått mig att bli den person jag är idag, men jag kan ändå inte peka på varför jag inte mår bra.
Folk har sagt till mig att "ryck upp dig, du har ju ändå saker att glädjas över o folk som bryr sig om dig"..o jo tack, det vet jag, det är ju dom sakerna o personerna som får mig att kliva upp på morgonen o kämpa vidare.
När jag var yngre gick jag o tänkte på det hela tiden. Jag fick dåligt samvete för att jag kan ju inte må dåligt då jag har så mycket som är bra i mitt liv o jag tryckte då undan de känslorna...men de har en ful vana att tränga sig på till slut o verkligen tvinga en att känna efter.
De kuratorer jag har gått till har lagt fokus på min barndom o tyckt att det beror på vad som hänt då, som gör att jag mår som jag gör. Men jag har inte hållit med. Visst det var en hel del bråk o flyttar hit o dit o det har självklart påverkat mig, men jag tycker att jag har bearbetat detta o kunnat sätta fingret på HUR det har påverkat mig o har därför känt att jag kan släppa det. Nu då jag har börjat hos psykologen så har jag börjat tänka efter o det kan nog finnas en del där i det förflutna som jag inte tänkt på o som jag kanske har förträngt eller bara glömt bort.
Det kommer att bli både jobbigt o intressant att packa upp ryggsäcken o förhoppningsvis komma underfund med varför jag mått o mår som jag gör.
Jag har i o med att jag mått dåligt i flera år, analyserat mig själv om o om igen o kan nu säga redan innan att jag kommer att må på ett visst sätt om jag gör så o på ett annat om jag gör si. Men tyvärr innebär inte det att jag alltid tar rätt beslut ändå, för jag vet oxo att det finns ett behov i mig att göra saker för att bestraffa mig på olika sätt..
Jag kan även se tillbaka på mitt liv o peka på vissa saker som kan ha fått mig att bli den person jag är idag, men jag kan ändå inte peka på varför jag inte mår bra.
Folk har sagt till mig att "ryck upp dig, du har ju ändå saker att glädjas över o folk som bryr sig om dig"..o jo tack, det vet jag, det är ju dom sakerna o personerna som får mig att kliva upp på morgonen o kämpa vidare.
När jag var yngre gick jag o tänkte på det hela tiden. Jag fick dåligt samvete för att jag kan ju inte må dåligt då jag har så mycket som är bra i mitt liv o jag tryckte då undan de känslorna...men de har en ful vana att tränga sig på till slut o verkligen tvinga en att känna efter.
De kuratorer jag har gått till har lagt fokus på min barndom o tyckt att det beror på vad som hänt då, som gör att jag mår som jag gör. Men jag har inte hållit med. Visst det var en hel del bråk o flyttar hit o dit o det har självklart påverkat mig, men jag tycker att jag har bearbetat detta o kunnat sätta fingret på HUR det har påverkat mig o har därför känt att jag kan släppa det. Nu då jag har börjat hos psykologen så har jag börjat tänka efter o det kan nog finnas en del där i det förflutna som jag inte tänkt på o som jag kanske har förträngt eller bara glömt bort.
Det kommer att bli både jobbigt o intressant att packa upp ryggsäcken o förhoppningsvis komma underfund med varför jag mått o mår som jag gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar