Intimt..

Ok, idag är jag lite bitter på mitt eget kön.

Jag är inte bitter på kvinnor överlag, utan på vad vi kvinnor får stå ut med just för att vi är kvinnor!
Jag var nämligen till gynekologen igår för att sätta in en kopparspiral(jag fungerar inget bra med p-piller, alltså hormoner). Jag var lite nervös innan jag skulle dit o jag frågade brukar tjejer säga att det gör ont? "Nej, det har vi inte hört många som sagt, bara obehagligt. Men det är ju individuellt."
Jaha, tänkte jag..bara att hoppas på det bästa då. Jag hoppar upp i den något förnedrande ställning man har då man är hos gynekologen. "Då kan du lägga upp benen här i byglarna o kom ner med stjärten lite...lite till sådär ja.." Suck, man känner sig inte direkt stor då man ligger där i t-shirt, utan trosor, med en främmande människa mellan benen, plus ett par riktigt illaluktande strumpor(eftersom man jobbat en hel dag i arbetsskor!) En liten ursäkt för det o hon som ska göra undersökningen säger att det är lugnt, jag är förkyld. Ahh, vilken tur..en förnedring mindre då=P
Nämnde jag att hon var student, som skulle göra den på mig? Jajjemän, alltid lika betryggande o höra "Jag tror jag har kommit rätt nu, kan du kolla för säkerhets skull?" O den riktiga gynekologen kommer o säger att "Nej, det här tar vi om från början" Så, ut med det där jäkla redskapet de använder för att öppna upp mig där nere...men hon är ju snäll nog o häver på lite glidmedel andra gången det ska in, det glömde nämligen studenten...grrr, det var därför det gjorde så jäkla ont alldeles nyss alltså, tänker jag. Då ligger jag där uppfläkt med två stycken kvinnor som tittar in mellan mina ben o försöker få tag på min livmoderhals, som lämpligt nog ligger lite konstigt till så de får gräva o bända fram den(precis lika trevligt o bekvämt som det låter=P)
Sen börjar den riktiga mardrömmen...
Hon mäter livmodern, men det känns som att hon stoppar in en kniv i mig, eller något trubbigare o trycker o trycker.. Jag tappar andan av smärtan o klämmer nästan sönder britsen med mina händer. Tårarna svämmar över mina ögon o jag blir tillsagd att andas. "Nu ska jag bara sätta in spiralen oxo, det kommer inte o kännas lika mycket som nyss". Jag skakar av smärtan o håller mig för magen, det gör så jäkla ont!
Hon börjar på att föra in spiralen o att jag inte svimmade var ju ett under.. Jag klämde denna gång nästan sönder handen på gynekologen som snällt nog sitter bredvid mig nu o talar om att jag ska andas. Jag skriker rätt ut flera ggr, då hon kommit in med spiralen o tårarna sprutar..hon frågar om hon ska sluta, men va fan, den ska ju dit ändå., så jag försöker bita ihop. Efter några sekunder är det över, men smärtan är kvar. Jag ligger kvar ett tag i stolen, vilket kanske talar för att jag hade ont, för man spenderar ju inte gärna mer tid än nödvändigt i den där stolen.
Jag försöker klä på mig o det gör så ont hur jag än står. Dom tittar på mig med medlidande i blickarna o jag säger" Ja, vad säger man "Tack" eller?" o skrattar lite genom tårarna.
Tur att jag inte bor långt därifrån, men den korta lilla biten har aldrig tagit så lång tid att gå o jag har aldrig känt mig så ynklig. Jag gick som en ostkrok ungefär o raka vägen hem i säng o älsklingen kom med värktabletter..
Idag är det bättre, men blev tvungen o åka hem från jobbet på grund av smärtan ändå..som en kraftig mensvärk sa hon att man kunde få..no shit!
Jag tar hellre tio spikar i alla mina fingrar än att gå igenom det där igen o då överdriver jag inte! Hoppas nu bara att jag fungerar ihop med den, då har jag iaf fem år på mig att gruva mig.
Nej, men man ska inte klaga eller hur...man ska vara glad att man är kvinna o att vi kan föda barn osv osv...tsss, jo men visst!
Thank god I'm a woman...=/