Jag är en sån person som oftast tänker att det löser sig o förlitar mig till ödet..
Jag brukar på nåt sätt kunna se en riktning igenom allt strul som pågår o har en förmåga att inte stressa upp mig i onödan över hur mitt liv ser ut....men det finns en gräns för allt! Jag måste säga att den gränsen är nådd nu o jag börjar känna mig stressad!
Jag sitter här, singel men bor med mitt ex (som inte känns som ett ex egentligen), försöker hitta en ny lägenhet men så som det ser ut nu blir jag kvar här ett tag till! Jag har lyckats ställt till det ännu mer(utan att veta om det), har nämligen dragit på mig två återbetalningar, en till alfakassan o en till försäkringskassan! Det kommer ju att lösa sig, det vet jag ju, men måste allt komma samtidigt?? Nu när jag verkligen behöver pengar för att kunna betala en ny hyra+ev deposition osv...
Mitt huvud värker efter smällen i fredags o likaså min arm, jag börjar känna mig förkyld...
Bekymren har verkligen hopat sig omkring mig o jag får just nu verkligen vara glad att jag har ett jobb, en familj som ställer upp o tröstar o underbara vänner som jag vet finns där för mig om jag behöver!
O om jag nu ska tro på ödet, vad vill det nu säga till mig i o med alla dessa bekymmer?? Är det tänkt att jag egentligen skulle ha fortsatt i mitt förhållande o bott kvar här tillsammans med Anders o fått det att fungera? Vilket just nu inte känns helt otänkbart, men jag vet att våra bekymmer snabbt skulle komma upp till ytan igen... Är det tänkt att jag ska flytta hem till Hudik igen? Men där finns det ju inga jobb o jag måste ju ha lägenhet där med...
Händer allt detta för att jag ska fundera riktigt om jag lever det liv jag vill leva, eller är det några fler förändringar som ska till?? Men vad vill jag egentligen göra då??
Jösses...vad ska jag ta mig till??=/
Ber om ursäkt för att det är väldigt negativt här på bloggen just nu..=/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar