Uppbrott..

Det finns inget bra sätt att göra slut på, är det inte det som alla säger?? O det stämmer nog, för finns det känslor kvar från nåt håll så tror jag inte att det finns ett bra smidigt sätt att göra det på..för hur man än gör så brister ju någons hjärta, i vissa fall bådas hjärtan..

I vårt fall har det varit slut i en månad, men eftersom vi bott ihop under hela tiden o att vi fortfarande tycker om varandra, så har det inte riktigt känts som att det över helt o fullt.
Men nu närmar det sig, på söndag flyttar jag ut härifrån o då tar det ju slut..
Båda har varit ledsna o känt hur det värker i bröstet av längtan efter något som snart inte finns där längre..
Jag har vridit o vänt på det hela i hopp om att hitta en lösning på allt detta som inte innebär att det tar slut, men just nu ser jag ingen annan lösning.
Det har fungerat bra den här månaden ihop, men det känns att det är på upphällning nu eller vad man ska kalla det. Jag håller på o packar ihop mina grejer, vilket inte är så roligt för honom o se o jag mår dåligt över att se att jag gör honom illa igen...men jag vet ju att det är oundvikligt.

Jag har fått höra att jag blivit kall o likgiltig, men jag måste ju försöka skydda mig själv o mina egna känslor..så för att klara den här sista veckan utan att gråta mig svullen i ögonen igen o bli lika trött som jag varit tidigare, så tar jag lite avstånd från allt just nu.
Jag försöker trösta, men hur ska jag kunna trösta egentligen? Det är ju jag som går, blir det verkligen bättre?? Jag vet inte...usch=(

Men du kommer alltid o finnas i mitt hjärta ska du veta!