En dag vaknade jag till liv..

Bild:szenfeld.com

Vissa dagar lägger man märke till fler saker än vad man gör andra dagar.

Man ser den äldre damen som matar fåglarna vid fjärden o som tar sin makes hand då de reser sig o går. Hand i hand efter alla dessa år.

Man ser den lilla vita pudeln i stickad tröja som tålmodigt står o väntar medan husse pratar med en bekant. Man ser hur dens ben spritter av spring, men att den uppfostrat står kvar o väntar o tittar längtansfullt på husse.."Ska vi gå snart??"

I vissa fönster ser man redan en stjärna eller två, trots att advent är några veckor bort. Men det väcker en julstämning o jag tänker att snart ska jag oxo göra jul.

Man lägger märke till den smala gängliga tonårspojken som går snabbt, med blicken i backen, flackande med blicken då han möter någon annan. Undrar om något är fel o undra om han har någon vän?

I snön syns ett hjärta, ritat av någon. En A som tycker om en J. Jag ler o ritar ett bredvid, en C som tycker om en N.

Kall är luften o doftar av snö. Någon har tagit en tugga av månen o jag ser den stora Karlavagnen o den lilla. Jag tror också jag vet vilken Orions bälte är. De tre vise männen, vet jag iaf vilken det är...men jag är osäker om det verkligen är en stjärnbild, det är iaf vad jag kallat den i alla år.
Man hör grannen säga "jag saknar dig" i telefon då hon går ifrån tvättstugan o jag känner ett styng av saknad jag med, trots att bara ett par timmar har gått.
Man känner även en doft av sköljmedel, en doft som tar mig till min mormors badrum i Smålands skogar där jag spenderade många av mina barndoms somrar. Åh, vilka somrar det var sen.
Ja, vissa dagar känner man mer, man ser mer, hör mer o det gör dagen till något mer..livet till något mer helt enkelt.