Kär..

Bild: decadentlifestyle.com

Idag var en sån där jobbig dag, en dag då jag bara ville gråta, ligga under täcket o blunda för att sova i timmar o bara glömma alla onda tankar, en dag då jag ville skrika till personer som absolut inte förtjänar det att de är dumma eller att de ska hålla käften... Tur att jag kan behärska mig ändå o inte beter mig på det sättet(det sista alltså), tack till mina föräldrar för min uppfostran.=P

Tårarna kom på lunchen o jag låste in mig på toaletten för att lugna den attack jag kände var på gång. Min underbara pojkvän plockade undan efter mig o stod o väntade på mig då jag kom ut. Han sa inget utan pussade mig vid tinningen o la armen om mig medan vi gick upp tillbaka till fabriken. Han smekte min kind o frågade om det kändes bättre, då jag skakade på huvudet så kramade han min hand o pratade om hur han skulle hjälpa mig i morrn med att tvätta bilen, att han skulle börja sex han oxo för att följa med mig hem o att vi skulle gå ut o gå på kvällen.. Så enkla ord som kanske verkar obetydliga, men som fick mig att le o tänka på att jag är väldigt lyckligt lottad som har träffat denna fina människa. Han låter mig vara den jag är, vare sig jag är glad, ledsen eller arg. Han tvingar mig inte o prata, men lyssnar om jag vill berätta. Han tar inte illa upp om jag hellre skriver om mina känslor, utan han låter mig vara ifred o ger mig den tid jag behöver. Ibland kysser han bort min tårar, smeker mig över håret o kramar mig hårt, han talar om allt fint han tänkt om oss, planer inför vår framtid o han lugnar mig. Han lugnar mitt oroliga hjärta o min trasiga tro o jag känner inom mig att det här, det är så rätt.
På onsdag har vi träffats i två månader, men det känns som mycket längre. Han ser mig som ingen gjort förut o jag saknar o längtar som jag aldrig tidigare gjort.