söndag 13 juni 2010

Ett+ett=?

Jag har aldrig varit den som har sett äktenskap som något positivt, erfarenheterna är ju inte de bästa med mina föräldrars äktenskap o andra exempel som finns runt om mig. Men ändå har det grott en fantasi i bakhuvudet, en fantasi om att träffa sin själsfrände o att bara falla hejdlöst, ha det underbara bröllopet o leva lyckliga i alla sina dagar..
Det jobbiga är ju att det är ju inte så enkelt i verkligheten som på film, för det är ju dom som har påverkat en o fått en o hoppas på det som verkar vara näst intill omöjligt.
Det läggs sån stor vikt vid att ha det stora fina bröllopet o den vita fina klänningen, men resten då? Tänker man verkligen på resten av livet, då det är tänkt att man ska vakna upp bredvid varandra varje dag, bygga eller köpa hus, skaffa barn med alla dess påfrestningar osv osv
Tänker man på att allt det där är inte så lätt, att det krävs ständigt arbete för att få det att fungera? Eller är det så att vi fastnar vid bilden av det perfekta bröllopet o den fina klänningen o tänker att bara det blir bra så kommer äktenskapet att bli bra? Men verkligheten är ju inte riktigt så eller hur...farbror Arne kan ju bli stupfull o ramla rakt på bröllopstårtan o ditt äktenskap kan bli helt fantastiskt eller så kan du ha den mest perfekta dagen i ditt liv o ditt äktenskap går helt åt skogen...allt beror ju på dig o din andra hälft.
Men måste man gifta sig då o skaffa barn? Jag vet, "det är väl det som livet går ut på" säger alla, men är alla gjord för det livet egentligen? Är det verkligen det enda sättet att bli riktigt lycklig?
Jag läste någonstans att en undersökning i USA visar att äktenskapet gynnar mannen mest, han blir , friskare, tjänar mer pengar o lever längre medan kvinnan har det sämre ställt, blir ofta deprimerad o dör i förtid... Uppmuntrande eller hur? Nu stämmer nog inte dessa undersökningar rakt av till Sverige, men jag är tveksam till att äktenskap är för alla o något man bör sträva efter o barn med för den delen..
Måste det verkligen stå mellan tvåsamhet o ensamhet?? Finns det inget mitt emellan?

Inga kommentarer: