Dagar som denna då sinnet är mörkt o hjärtat är tungt så saknar jag mig själv, mitt rätta jag.
Hon som sjunger o trallar med i låtar utan att märka det.
Hon som alltid har det där bubblande skrattet nära till hands o allt som ofta har lite kramp i kinderna av att ha flinat lite för mycket under dagen..
Jag saknar hon som sjuder av energi o kan gå fortare än vad vissa personer joggar o känna hur glädjen sprider sig i kroppen av att höra fåglar kvittra o se solen skina..
Vart är hon som tycker om att hålla ordning hemma för att bara kunna sitta på en stol o beundra allt o tänka "vad jag älskar mitt hem!=)"
Jag saknar glittret i ögonen som en sådan här dag är utbytt mot dunkel gråskala o hur mycket jag än försöker så kan jag inte stoppa tårarna från att rinna i en långsamt stadig ström utför kinderna..
Det här är ju jag, bara det att det är en annan del av mig själv..en del som fortfarande trots alla dessa år känns väldigt främmande för mig varje gång den kommer fram.
Jag saknar mitt rätta jag o hon kommer tillbaka det vet jag..men vissa gånger kan hon inte komma snart nog...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar