McDreamy..

Det finns väl ingen värre känsla än när ett förhållande tar slut..??

Jag minns för några år sedan då jag var tillsammans med min McDreamy...

Jag blev osäker över vårat förhållande o funderade alldeles för mycket istället för att fokusera på det som var bra mellan oss.

Sen kom det brighta tillfället då jag var onykter o tog upp att jag funderade på vad vi höll på med...(alkohol o allvarliga samtal hör inte ihop!! )

Dagen efter kom han till mig o vi pratade o jag upptäckte då att jag verkligen älskade honom!! Men han var säker på sin sak, jag hade fått honom att tänka igenom saker o ting...(bra jobbat!!)

Jag trodde att jag på något sätt skulle få honom att ändra sig, men då han reste sig upp för att gå o jag verkligen insåg att detta var slutet...gud, jag trodde verkligen marken skulle försvinna under mina fötter!! Jag började hyperventilera o kunde inte stå upp utan ramlade ihop framför honom!! Det kunde inte vara sant...men det var det...

Han åkte därifrån o lämnade mig med tårglänsande ögon..

Jag visste att han tyckte om mig minst lika mycket som jag tyckte om honom, men jag kan inte påstå att det gjorde saken lättare!

Vi har haft våra turer fram o tillbaka efter detta, men en sak har aldrig förändrats...vi har fortsatt tycka om varandra lika mycket..om inte mer till o med..

Sista gången vi var tillsammans var i somras..vi sa till varandra att den här gången skulle det vara på riktigt, inget mer velande...

Jag kände att bara jag gav mig hän helt o hållet så skulle det bli hur bra som helst...o det kunde vara för livet ut...

Det var bättre denna gång, bättre än någon gång förr...men tillbaka kom funderingarna över mitt liv...jag tvivlade inte på honom eller mina känslor för honom, utan mer på mig själv...kunde jag verkligen göra detta fullt ut??

Jag visste att jag skulle flytta iväg o plugga då hösten kom...jag kände att jag måste verkligen iväg o göra något annat på egen hand...

Jag fegade ur till slut...jag kände att om jag fortsatte vara med honom då jag flyttade, skulle jag inte kunna ge honom allt han förtjänar o jag skulle inte kunna vara mig själv fullt ut dit jag flyttade...

Jag sårade honom...mer än vad jag nånsin gjort...o det är något jag alltid kommer att ångra!!

Jag känner igen mig så himla väl i samtalet mellan Meredith o hennes McDreamy i Grey's Anatomy, då han säger till henne:

- Jag vill gifta mig med dig, skaffa barn med dig...du är den jag vill bli gammal med....men jag vet att du inte är redo för detta o det är ok..

Meredith svarar att nej, hon är inte redo nu...men om han bara vill ge henne lite mer tid...

...men han svarar att han inte vet om han kommer att kunna vänta på att hon ska bli redo...

Det gjorde riktigt ont i hjärtat då jag såg det avsnittet..hon är jag..eller jag är hon, hur man nu än vill se på saken så känner jag igen mig i henne o jag känner igen DIG i honom...

..vänta på mig...

..låt mig göra mina knäppa grejer o ha mina konstiga frisyrer...

...vänta på mig...

..men lev ditt liv helt o fullt..men snälla glöm mig inte...

..vänta på mig..

..o jag lovar dig att jag kommer att älska dig, jag kommer att ge dig allt jag velat men inte kunnat ge dig...

..säg att det kommer att bli vi i framtiden..

..säg att du väntar på mig...