Vad jobbigt det är att helt plötsligt inse att man tycker om någon mer än vad man trott..
Jag känner dig inte särskilt mycket, men samtidigt känns det ibland som att jag känt dig hur länge som helst...
Jag ler av att bara tänka på dig o mitt hjärta hoppar ett slag då jag ser dig...
Du har en blick som kan få mig att sluta andas o du har en charm som gör att jag glömmer allt det dåliga..
Med dina armar omkring mig så känns det som att tiden står stilla..önskar att du aldrig släppte taget..
Jag vet inte om jag inbillar mig..men det känns som att det fortfarande finns något kvar, men jag får nog aldrig veta vad som kunde ha varit..
Önskar att omständigheterna vore annorlunda, att jag kunde ha fått en till chans..men du försvinner snart ut ur mitt liv..det är väl såna här gånger man ska sätta sin tro till ödet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar