Var hos Robban igårkväll en snabbis o hälsade på, tyvärr var jag väldigt trött så var nog inte så trevligt sällskap=/ Vilket var synd, för jag hade sett fram emot o träffa honom igen..
Men när jag for därifrån började jag tänka på allt..
Jag tror hela tiden att då jag träffar den rätta, så kommer jag att känna det så tydligt o inte ha en tvekan om hur det ska vara...men tänk om det inte är så då?? Tänk om jag förstör allt genom att fundera sönder saker o ting...
Det är ju ingen hemlighet att jag är rädd för att släppa någon nära mig, helst då jag känner att den människan verkligen kan lära känna mig på riktigt...samtidigt som att det är det jag vill mest av allt ibland!! Jag vill ha någon som tycker om mig helt o hållet för den jag är o någon som jag känner detsamma för...någon som får mitt hjärta att picka ett antal slag snabbare än vanligt...
Är det för mycket begärt?? Eller är det så att min förvirrade hjärna förstör det också innan hjärtat fått säga sin mening helt o fullt??
Jag vet nu vad jag menade med det en inlägget då jag var full...det där med "tänk om du vore den som tänkte på mig..." Det dök ju upp en person som jag haft en liten crush på, men han känner inte riktigt samma för mig längre...O jag vet inte vad jag känner för det....
Vad är det för fel, då jag inte har kontroll o vet hur jag känner inför någon?? Starka känslor är inblandade åt flera håll o kanter, men i vilken riktning jag bör gå har jag ingen aning om....
Kontentan av det hela blir nog att jag väljer att stå still, precis där jag är...ensam o förvirrad..men förhoppningsvis med ett par goda vänner omkring mig!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar