Ni vet när man är omgiven av en massa människor o man bara längtar tills att få vara ensam...Men det finns nog ingen större ensamhet än den som slår emot en då man väl blir ensam....Ibland kan det kännas riktigt skönt, men ibland får den ensamheten en att vilja krypa på väggarna...Just nu har jag den senare versionen....=/
Det är saker som egentligen behövs göras som stirrar mig i ansiktet....men jag vill bara ta det lugnt...o vet ni en sak?? Det kan jag göra sörrni..haha..jag bor ju faktiskt själv!! Såna här gånger är ensamheten underbar..haha..
Men jag måste erkänna att jag längtar tills jag får besök på fredag..tihi..=P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar